nästa stopp: Oslo

Efter ett par groggar och lika många öl i lördags så kom jag och Fredrik på en lysande idé: vi sticker till Norge!
Dagen efter bokade jag in oss på en dagstur till Oslo, och om typ fem och en halv timme sticker vi. Cool och världsvan som han är, den där Fredrik, litar jag på att han tar mig till Oslos bästa ställen (det vill säga där det finns schyssta laxrätter och fina gutter).

Fan. Cruelle börjar likna en singelblogg. Inte bra. Karin, kom tillbaka!

Mårten, jag och orange scenen.

Roskilde var lika roligt som lerigt, och jag längtar redan till nästa års festival. Fick faktiskt nån form av minikris när jag kom hem. Drabbades av den där tomhetskänslan man får efter att ha kommit hem från en resa eller festival och bara tycker allt är pissigt och tråkigt hemma. Tur att det är semester snart då. Börjar på lördag med att åka till Göteborg för att gå på fjortisfest hos Maja. Vi ska dricka häxa, bli fulla på två fålle och se till att någon blir så tankad att vi måste ringa hem till personens föräldrar och be dem komma och hämta. Kommer bli hysteriskt. Precis som fjortisfester ska vara.

Roskilde de Luxe

Tidigt i morse sågs jag på en offentlig plats i finkläder och klackskor. Saman undrade om jag hade fått ligga. Jag var tvungen att göra honom besviken. I själva verket hade jag varit på lägenhetsvisning. Eller ja… det var åtminstone det som var tanken innan jag kom dit och upptäckte att stället var igenbommat och ödsligt.

Dubbelveckan gick bra, jag och Din Gata-Susanne snackade om allt ifrån kärleksbekymmer till räkor i etern, och jag har aldrig känt mig mer götebossk. Men fan va sabbad man känner sig efter att ha gått upp 05.00 varje morgon och inte kommit hem förrän 21.30. Blir ju helt mongad i huvet.

I morgon sticker jag till Roskilde med fotograf-Mårten och Felicia. Det sägs att det är rätt lerigt där just nu, men det skiiiter jag i för jag ska köra Roskilde de luxe och bo på hotell och vara fräschast på hela festivalen! Och skulle jag bli sugen på manligt sällskap behöver jag ju bara vifta lite med mina hotellnycklar…

"We looove you, Justin!"

Justin, oh Justin. Han var fullkomligt jävla underbar på Parken i Köpenhamn i går. Jag och Adri skrek små två griskultingar och var nästan gråtfärdiga efteråt. Min kollega Annah Björk kallade honom för ”Memphis Michael Jackson” i sin recension och efter att ha sett honom på scenen så förstår jag precis vad hon menar. När jag blir stor ska jag gifta mig med Justin.

Den kommande veckan innebär 80 timmars arbete för min del. Puh! På mornarna ska jag sända program på Din Gata 100,6 (lyssna!) och på eftermiddagarna blir det som vanligt City-jobb. Satsar på att vara helt Red Bull-förgiftad fram emot helgen…

Elton och jag

Jag har börjat recensera för City nu. Som enda tjej bland tio manliga recensenter satt jag och bedömde Eltons Johns spelning på Stadion i går, och det var riktigt kul faktiskt. Eftersom det var min debutrecension lägger jag ut den även här.
Knasig grej: Rubriken på recensionen hos den gula gratiskonkurrenten var "Disneystämning" och dessutom skrev skribenten "han plockar fram disneyballaderna ur frack-
ärmen". Ganska lustigt, med tanke på att han inte alls spelade några av Disney-låtarna...

Betyg: 3
Elton John, Stadion
”Han kanske borde börja med kokain igen” sa killen bakom mig i
publiken. Fyra låtar in på konserten är han inte så impad av Elton
John. Jag förstår honom. Den första halvan av konserten är så
sömnig att jag på allvar började oroa mig för att mannen bakom
flygeln skulle tuppa av på riktigt. Kanske borde oråd ha anats
redan då han valde att öppna med deppiga låten ”Funeral for a
friend”. Schyssta låtar som ”Rocket man” och ”Sacrifice” slaktar
han genom att spela dem utan varken energi eller inlevelse, och när
han sjunger raden
”It’s gonna be a along, long time” känns det obehagligt träffande.
Det enda som glänser på scenen är glitterörhänget i Elton Johns ena
örsnibb, men när konserten verkar utom allt hopp vaknar han
plötsligt till. ”Candle in the wind” levereras helt flawless och
när han går lös i ”Bennie and the Jets” och ”Are you ready for
love” är det på sin plats att förlåta honom för den sega
inledningen. Tydligen finns det lite klös i gubben ändå, även fast
den satt långt inne. Däremot är jag fortfarande butter för att jag
inte fick höra Disney-låtarna. Det hade kanske till och med fått
killen bakom mig att sluta sucka.

Tara Moshizi

Vad: Elton John
Var: Stadion, Malmö
Publik: Cirka 18 700
Längd: Tre timmar
Bäst: ”Are you ready for love”. Tokbra!
Sämst: Det skrotiga ljudet. Ekot förstörde balladerna.

LOL-CATS!

Hahahaha! OK att Jaiku är lite småroligt men den logiska fortsättningen på det, Lol-cats är det roligaste jag någonsin har sett. Jag ligger på golvet och dör av cute overload. Tara du är den sötaste katten.

BARCELONA!

Halva Cruelle är tillbaka från Malmö-peeps-klassresan på SÓNAR . Har lärt mig älska Churros, cava som smakar hallonsaft och gullig techno. Här kommer en rapport (trots att det här måste vara den mest sönderbloggade festivalen någonsin):

Bästa kvällen var tveklöst igår. Det började med öl på en bar på berget Montjuic, inte så långt från den olympiska stadion och den här Calatravska Torso-tvillingen
, fortsatte med cirka tre liter Pisco Sour på ett peruanskt hak och kröntes med den israeliska djn Guy Gerbers fantastiska spelning på Apolo. Vi kom egentligen dit för att höra Ellen Allien och Apparat men det var slutsålt i den stora, tydligen fantastiskt fina delen av klubben. Lokalen är en gammal teater som snart ska stängas på grund av klagomål från grannarna, så det var synd att vi missade att se stora dansgolvet, men som sagt: Guy Gerber var the shit! Helt svettlyckliga tog vi sen tunnelbanan till Gaudís surrealistiska livsverk Sagrada familia och kollade på soluppgången från en bänk alldeles intill. Fantastiskt som efterfest. Inget hade kunnat vara bättre eller mer romantiskt.

Fredagen var enda kvällen som vi var på själva Sónar, fem gigantiska dansgolv i en stor mässhall där alla mest var snälla och glada och åt frukt. Tara vi älskar ju Mehdi men jag fick lite panik av att stå på Ed Banger-golvet och inse att vi redan har hört det på hemmaplan och att min brorsa gör det ännu bättre (hehe nepotism!!). liksom inte därför man tog sig till Spanien och lade sina sista slantar på en dyr biljett och DEFINITIVT inte för att se Uffie stå och veva. För övrigt stalkade vi Ed Banger-bossen Busy P på Fnac tidigare under dagen - han köpte brännskivor. I stället var det Modeselektors sjuka selections, ett par Dizzie Rascal-hits och basen på Timo Maas spelning som fick igång mig mest. Pinsamt nog fadade jag sen totalt, tror att jag sov stående på Simian Mobile Disco-spelningen.

Annat som är värt att nämna: fler dj:s borde ha roliga hattar och sjunga, som norska Ost och Kjex gjorde.

Annars var nog bästa dansen Ellen Alliens spelning på en liten strandfest tidigare på kvällen. Gullig techno på strand är mitt nya bästa.