"We looove you, Justin!"

Justin, oh Justin. Han var fullkomligt jävla underbar på Parken i Köpenhamn i går. Jag och Adri skrek små två griskultingar och var nästan gråtfärdiga efteråt. Min kollega Annah Björk kallade honom för ”Memphis Michael Jackson” i sin recension och efter att ha sett honom på scenen så förstår jag precis vad hon menar. När jag blir stor ska jag gifta mig med Justin.

Den kommande veckan innebär 80 timmars arbete för min del. Puh! På mornarna ska jag sända program på Din Gata 100,6 (lyssna!) och på eftermiddagarna blir det som vanligt City-jobb. Satsar på att vara helt Red Bull-förgiftad fram emot helgen…

Elton och jag

Jag har börjat recensera för City nu. Som enda tjej bland tio manliga recensenter satt jag och bedömde Eltons Johns spelning på Stadion i går, och det var riktigt kul faktiskt. Eftersom det var min debutrecension lägger jag ut den även här.
Knasig grej: Rubriken på recensionen hos den gula gratiskonkurrenten var "Disneystämning" och dessutom skrev skribenten "han plockar fram disneyballaderna ur frack-
ärmen". Ganska lustigt, med tanke på att han inte alls spelade några av Disney-låtarna...

Betyg: 3
Elton John, Stadion
”Han kanske borde börja med kokain igen” sa killen bakom mig i
publiken. Fyra låtar in på konserten är han inte så impad av Elton
John. Jag förstår honom. Den första halvan av konserten är så
sömnig att jag på allvar började oroa mig för att mannen bakom
flygeln skulle tuppa av på riktigt. Kanske borde oråd ha anats
redan då han valde att öppna med deppiga låten ”Funeral for a
friend”. Schyssta låtar som ”Rocket man” och ”Sacrifice” slaktar
han genom att spela dem utan varken energi eller inlevelse, och när
han sjunger raden
”It’s gonna be a along, long time” känns det obehagligt träffande.
Det enda som glänser på scenen är glitterörhänget i Elton Johns ena
örsnibb, men när konserten verkar utom allt hopp vaknar han
plötsligt till. ”Candle in the wind” levereras helt flawless och
när han går lös i ”Bennie and the Jets” och ”Are you ready for
love” är det på sin plats att förlåta honom för den sega
inledningen. Tydligen finns det lite klös i gubben ändå, även fast
den satt långt inne. Däremot är jag fortfarande butter för att jag
inte fick höra Disney-låtarna. Det hade kanske till och med fått
killen bakom mig att sluta sucka.

Tara Moshizi

Vad: Elton John
Var: Stadion, Malmö
Publik: Cirka 18 700
Längd: Tre timmar
Bäst: ”Are you ready for love”. Tokbra!
Sämst: Det skrotiga ljudet. Ekot förstörde balladerna.

LOL-CATS!

Hahahaha! OK att Jaiku är lite småroligt men den logiska fortsättningen på det, Lol-cats är det roligaste jag någonsin har sett. Jag ligger på golvet och dör av cute overload. Tara du är den sötaste katten.

BARCELONA!

Halva Cruelle är tillbaka från Malmö-peeps-klassresan på SÓNAR . Har lärt mig älska Churros, cava som smakar hallonsaft och gullig techno. Här kommer en rapport (trots att det här måste vara den mest sönderbloggade festivalen någonsin):

Bästa kvällen var tveklöst igår. Det började med öl på en bar på berget Montjuic, inte så långt från den olympiska stadion och den här Calatravska Torso-tvillingen
, fortsatte med cirka tre liter Pisco Sour på ett peruanskt hak och kröntes med den israeliska djn Guy Gerbers fantastiska spelning på Apolo. Vi kom egentligen dit för att höra Ellen Allien och Apparat men det var slutsålt i den stora, tydligen fantastiskt fina delen av klubben. Lokalen är en gammal teater som snart ska stängas på grund av klagomål från grannarna, så det var synd att vi missade att se stora dansgolvet, men som sagt: Guy Gerber var the shit! Helt svettlyckliga tog vi sen tunnelbanan till Gaudís surrealistiska livsverk Sagrada familia och kollade på soluppgången från en bänk alldeles intill. Fantastiskt som efterfest. Inget hade kunnat vara bättre eller mer romantiskt.

Fredagen var enda kvällen som vi var på själva Sónar, fem gigantiska dansgolv i en stor mässhall där alla mest var snälla och glada och åt frukt. Tara vi älskar ju Mehdi men jag fick lite panik av att stå på Ed Banger-golvet och inse att vi redan har hört det på hemmaplan och att min brorsa gör det ännu bättre (hehe nepotism!!). liksom inte därför man tog sig till Spanien och lade sina sista slantar på en dyr biljett och DEFINITIVT inte för att se Uffie stå och veva. För övrigt stalkade vi Ed Banger-bossen Busy P på Fnac tidigare under dagen - han köpte brännskivor. I stället var det Modeselektors sjuka selections, ett par Dizzie Rascal-hits och basen på Timo Maas spelning som fick igång mig mest. Pinsamt nog fadade jag sen totalt, tror att jag sov stående på Simian Mobile Disco-spelningen.

Annat som är värt att nämna: fler dj:s borde ha roliga hattar och sjunga, som norska Ost och Kjex gjorde.

Annars var nog bästa dansen Ellen Alliens spelning på en liten strandfest tidigare på kvällen. Gullig techno på strand är mitt nya bästa.

Per Gessle bloggar

"Ute skiner solen, radion spelar nån förvirrad reggae-låt. Det är inte lätt att vara jag."

ha! Jag har hittat min drömblogg! Min barndomsidol Per Gessle har börjat skriva på Expressen.se.


Lycka!

"But I just want do THAT"

Damn, vad svårt det är att somna när det är trettio grader i rummet. I går natt satt jag och idiotsurfade i stället för att sova, och kände mig som ett vrak när klockan ringde i morse.

På bättre humör var jag i lördags då Lisa hade examensfest. Hon har just blivit jurist och vi firade med tyskt vin, tutt-memory (jag vann!) och kära återseenden. Dessutom bjöd Smulan och Lisa på en show. På bilden står de på stolar och skrålar till Meatloaf.

Jävla solen

Det här med att blogga alltså... Om det är någon gång man ska göra det så är det väl en lördagskväll vid elvasnåret då man sitter hemma efter att ha insett att man inte kan ta av sig sina vita hudglasögon och att ens armar ser ut som danska flaggan.

"Ni skyddade väl er?" Klassisk kommentar. T e x när man har tillbringat dagen på nåt slags nudiststrand i Falsterbo. NEJ. (ångest) MEN JAG SATTE PÅ MIG TRÖJAN INNAN DET BÖRJADE GÖRA ONT (lögn). Oskyddad sol. NO GOOD.

Varje gång jag umgås längre tid med min goda vän Ida kommer vi på ett nytt livsmål att sträva efter, till exempel att bli mindre ironiska. Och nu i dag handlade det om att ha ett brokigt hem. Alltså ett hem där folk kommer och går, där nåt fyllo sover en stund på en soffa och folk inte är likadana men ändå ens vänner. Ta emot lite avmagrade berlin-existenser då och då så att man står ut med sin egen vardag. Därför måste det snaras inredas något slags gästrum eller i alla fall gästhörna i mitt hem.

Nu blir det mer nutella (undrar om man kan använda det som after sun) och ett till avsnitt av 30 rock. Hej då.

Lyckorus.

Jag är så lycklig att jag gråter. Det här är den bästa dagen på länge, länge. Jag vill bara ställa mig upp och skrika av glädje, och jag har en känsla av att det kommer hålla i sig hela helgen.
Alla som känner mig och som läser City på måndag, kommer att förstå varför.

Torsdagslyx

Nu har jag precis varit och köpt en massa gott vin och bubbel inför kvällens mingel på City. Bubbel är bäst när Bonnier betalar.
Vi har bjudit hit alla våra frilansare och krönikörer för att lattja med oss, och jag ser sjukt mycket fram emot snacka med Susanna Dzamic, Saman Bakthiari och Karin förstås!

Funderar på att dra till Debaser sedan och kolla in grymma Up The Mountain.

Karin, sno dig på och kom hit nu! Greksalladen och jag väntar.

Vinnare: Din Gata

Nej, jag var nog helt enkelt inte redo för att göra nationaldagen till en partyhelg. Jag fattar att det var med ironi och glimten i ögat som de projicerade svenska flaggan och bilder på Kungen på Dyngans fest på Jeriko i går, but still – det var inte charmigt. Kanske är jag bara en surfitta, men inte ens den blågula konfettin roade mig särskilt. Bättre var det dock med sällskapet. En massa trevligt folk och kära återseenden var festens behållning.

Dyngan får den här gången se sig besegrade av Din Gata 100,6 som ordnade fest på Cuba Café. Wow, sicket party! Min favo-Juan från Advance Patrol såg till att det blev trängsel på dansgolvet och på uteserveringen satt en massa skäggiga latinos och höll stämningen uppe. Det var så lyckat att arrangörerna bestämde sig för att förlänga öppettiden med en halvtimme. Grattis, Din Data!

Jag, en mediefjortis.

För ett tag sedan blev jag intervjuad av en flitig och trevlig journaliststudent från Lunds Universitet. Vi snackade om situationen för unga journalister i dag och under en timme satt jag och svamlade om mina upplevelser som kringflackande reporter. Nu har jag fått läsa hans uppsats och JAG LÅTER SOM EN JÄVLA MEDIEFJORTIS! När man läser vad jag sagt får man intrycket av att jag är asskrytig, inte kan formulera mig och bara är så jävla full of my self.
Det allra värsta: Jag tycker det är riktigt läskigt att någon kan få en såpass sann bild av mig på bara en timme.




Kolla in det här citatet:

"Jag bor i Lund, flyttar till Stockholm för att göra min praktik på Expressen, får ett jobb där och är inställd på att jobba där över sommaren när jag helt plötsligt får ett jobb på P3 i Malmö. Då flyttar jag tillbaka till Lund, och sen under sommaren flyttade jag till Malmö och jobbar här. Sen får jag ett jobb i Stockholm igen och då flyttar jag ifrån Skåne och bara …”yes bye bye Skåne nu är det Stockholm som gäller!”. […] Men efter bara fyra veckor blir jag uppringd av City som bara ”Hej, har du lust att jobba hos oss…. i Malmö!”. Men då hade jag ju precis sagt hejdå till alla i Malmö och tagit tårdrypande farväl av mina vänner. Fyra veckor senare satt jag på en takterass I Malmö och sa ”Jaha, nu är jag här igen!”. [skratt] Alltså, jag har verkligen tyckt att det varit skitkul och fått uppleva så många olika jobb. Men samtidigt, är det skönt att kunna gå in för ett jobb och känna att det här är min redaktion, jag är inte här på lånad tid."