Wednesday, March 21, 2007
It's a hard knock life for us
Tara vilket jobb du gör! Jag är helt slut. Det hjälpte inte att jag satt uppe i natt och kollade på den 286 minuter långa Auschwitz-dokumentären som jag skulle recensera. Nu vill jag bara SOVA!
Team LK (Laban och Karin) har fått en ny spelning. En kaffebryggare har brunnit upp inifrån i mitt kök och jag har skrivit kontrakt på ett nytt kontor.
I helgen vill jag:
Odla skägg och scarf
Säga hejdå till Crush
Säga hej till Matti Kallioinen
Gå på opera
Åka på utflykt
BISOUS
/K
Friday, March 16, 2007
Gott nytt år!
Den 21 mars är det persiskt nyår. Alla som inte ger mig presenter är rasister.
Önkelista:
* en lyxig espressobryggare.
* såndär hylla man kan ställa på skrivbordet för att få ordning på sina papper.
* den här klänningen
* prenumeration på Galago
* Liv Strömqvist kommande serieroman.
* Apple iPod Hi-Fi
* Entourage-boxen.
* Lo-fi-Fnks skiva (eftersom jag tappat bort min)
* En het man.
* Middag på Tempo inklusive ostron och finvin.
(OBS - De två sista önskemålen får gärna kombineras. )
I morgon flyger jag till Hong Kong, och skulle jag inte komma hem beror det på att jag sålt returresan och shoppat upp alla pengarna i Adidas- eller Converse-butiken. Bara så ni vet.
Bye for now.
/Tara
Önkelista:
* en lyxig espressobryggare.
* såndär hylla man kan ställa på skrivbordet för att få ordning på sina papper.
* den här klänningen
* prenumeration på Galago
* Liv Strömqvist kommande serieroman.
* Apple iPod Hi-Fi
* Entourage-boxen.
* Lo-fi-Fnks skiva (eftersom jag tappat bort min)
* En het man.
* Middag på Tempo inklusive ostron och finvin.
(OBS - De två sista önskemålen får gärna kombineras. )
I morgon flyger jag till Hong Kong, och skulle jag inte komma hem beror det på att jag sålt returresan och shoppat upp alla pengarna i Adidas- eller Converse-butiken. Bara så ni vet.
Bye for now.
/Tara
Om att åldras med värdighet
En vän till mig är hiphopare. När han fyllde trettio för ett tag sen insåg han att det var dags att sluta bära mjukisbyxor och jeans i storlek X-large med linningen nedanför rumpan. Han drog upp brallan och gav bort sin huvtröja. Kepsen lät han dock vara kvar ett tag till. För enligt honom finns det tydliga regler för svenska medelklassmän som honom själv. "Ingen keps efter 35, ingen huvtröja efter 30 och inga shorts efter 25."
Oavsett vad man tycker om den devisen så är det ett faktum att vissa subkulturer åldras sämre än en riktigt kass tetra med Castillo de Gredos. För oss åttiotalister som har växt upp i en värld där goth, hiphopare, indiekid och backslick har varit viktigare än några andra kategorier, är det nu dags att ställa sig frågor som: Vill jag vara en trettioårig poppojke med stretchjeans i en lönnfet mans kropp? Är det snyggt med randiga strumpbyxor på en vuxen kvinna? Borde jag klippa mig?
Just indie är en av de subkulturer som åldras sämst. Det är lätt att, som jag, ångra att man länge har odlat ett ideal som bygger på en nudeldiet och ett ljudligt NEJ! till allt vad fysisk aktivitet heter. Där män inte ska ha ansiktsbehåring eller använda något annat ord för sex än "hångla".
Det värsta tänkbara scenariot är så klart att alla slutar vårda den tillhörighet som de så ömt har byggt upp under sina ungdomsår, bara för att de fyller trettio. Det vore fantastiskt tråkigt om "vuxen" plötsligt skulle ersätta hela floran av musikaliska och identitetsmässiga avarter.
I stället vill jag råda kommande generationer att tänka efter lite extra, innan ni väljer vilket gäng ni vill leka med. Är du fjorton i dag och känner dig lockad av nyrave och stora neonfärgade t-shirtar? Fråga dig då hur fräsch den stilen kommer att kännas år 2023. Välj i stället redan från början en subkultur som jazztjej, goth eller hippie. En som kan åldras med värdighet.
Tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten
Oavsett vad man tycker om den devisen så är det ett faktum att vissa subkulturer åldras sämre än en riktigt kass tetra med Castillo de Gredos. För oss åttiotalister som har växt upp i en värld där goth, hiphopare, indiekid och backslick har varit viktigare än några andra kategorier, är det nu dags att ställa sig frågor som: Vill jag vara en trettioårig poppojke med stretchjeans i en lönnfet mans kropp? Är det snyggt med randiga strumpbyxor på en vuxen kvinna? Borde jag klippa mig?
Just indie är en av de subkulturer som åldras sämst. Det är lätt att, som jag, ångra att man länge har odlat ett ideal som bygger på en nudeldiet och ett ljudligt NEJ! till allt vad fysisk aktivitet heter. Där män inte ska ha ansiktsbehåring eller använda något annat ord för sex än "hångla".
Det värsta tänkbara scenariot är så klart att alla slutar vårda den tillhörighet som de så ömt har byggt upp under sina ungdomsår, bara för att de fyller trettio. Det vore fantastiskt tråkigt om "vuxen" plötsligt skulle ersätta hela floran av musikaliska och identitetsmässiga avarter.
I stället vill jag råda kommande generationer att tänka efter lite extra, innan ni väljer vilket gäng ni vill leka med. Är du fjorton i dag och känner dig lockad av nyrave och stora neonfärgade t-shirtar? Fråga dig då hur fräsch den stilen kommer att kännas år 2023. Välj i stället redan från början en subkultur som jazztjej, goth eller hippie. En som kan åldras med värdighet.
Tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten
Thursday, March 15, 2007
Han den andra i Wham!
Vad hände egentligen med Andrew Ridgeley? En version av vad som skulle kunna ha hänt kan man se i filmen Music and Lyrics, med en skitrolig Wham-pastisch-video och en jättesöt Drew Barrymore (Maria i I Love! är förresten sjukt lik Drew!) och en tyvärr inte lika härlig Hugh Grant (man vill liksom inte att han och Drew ska pussas, uh...)
Men när jag hade sett filmen var jag tvungen att kolla upp vad som egentligen hände med Andrew. Och, å, han lever lycklig i sitt äktenskap med Keren Woodward från Bananarama! Är inte det det bästa om två gamla rävar kan få varandra? Och så är han miljöaktivist och vill rädda vattnet vid Englands kust där han surfar. Allt det här gör mig mycket glad.
Tuesday, March 13, 2007
All the good ones are married.
Jag googlade på ett gammalt span för att upptäcka att han:
1. Har blivit ännu snyggare än när jag dejtade honom.
2. Är sjukt framgångsrik.
3. Har en hund med en coolt namn…
4. ...och en sambo.
Helvetes jävla fan också. Jag måste sluta kåtgoogla.
1. Har blivit ännu snyggare än när jag dejtade honom.
2. Är sjukt framgångsrik.
3. Har en hund med en coolt namn…
4. ...och en sambo.
Helvetes jävla fan också. Jag måste sluta kåtgoogla.
Monday, March 12, 2007
Frusna bär och Sweetness
I går blev jag så lycklig av solskenet att jag började snacka med gässen vid Ribban. De har ett så förvånat ansiktsuttryck, och jag kände att jag ville diskutera det en stund. Gässen var inte lika roade.
Helgen var annars en riktig höjdare som inleddes på Plocke-Pinns after work. Efter att ha sugit i mig bubbel, käkat kletiga kronärtskockor och snackat porr med Sweet Fred ramlade jag hem och somnade i soffan.
På lördagkvällen gick mixern varm hemma i kollektivet. Karin H lärde mig att göra jordgubbsdaiquiris och Loppan roade sig med att koka vaniljlag till sin jättebål. Det blev melodifestival och 80-tals-karaoke innan taxin gick mot Möllan.
Sweetness var skitkul och innehöll allt som en perfekt klubbkväll ska ha: vackra män, bra musik och sjukt mycket dans. Karin förtjänar en eloge som, trots sjukdomstillståndet, röjde runt mest av alla när ”You can call me Al” gick på.
Nu ska jag käka upp mitt kinderägg och producera lite texter innan det bär av mot Doc Lounge som kör med Dolly Parton-tema. Oh Dolly, don’t we just love her?
Yeah! Jordgubbar och rom!
Christer Björkman, it's all for you.
/Tara
Helgen var annars en riktig höjdare som inleddes på Plocke-Pinns after work. Efter att ha sugit i mig bubbel, käkat kletiga kronärtskockor och snackat porr med Sweet Fred ramlade jag hem och somnade i soffan.
På lördagkvällen gick mixern varm hemma i kollektivet. Karin H lärde mig att göra jordgubbsdaiquiris och Loppan roade sig med att koka vaniljlag till sin jättebål. Det blev melodifestival och 80-tals-karaoke innan taxin gick mot Möllan.
Sweetness var skitkul och innehöll allt som en perfekt klubbkväll ska ha: vackra män, bra musik och sjukt mycket dans. Karin förtjänar en eloge som, trots sjukdomstillståndet, röjde runt mest av alla när ”You can call me Al” gick på.
Nu ska jag käka upp mitt kinderägg och producera lite texter innan det bär av mot Doc Lounge som kör med Dolly Parton-tema. Oh Dolly, don’t we just love her?
Yeah! Jordgubbar och rom!
Christer Björkman, it's all for you.
/Tara
Friday, March 9, 2007
Ge. Mig. Kaffe. Nu.
Jag fick slå mig själv för att komma upp ur sängen imorse. Varje fredag snackar jag nöje i Mix Megapol Radio Citys morgonprogram, vilket är skitkul – bortsett från det faktum att jag måste gå upp sjuuukt tidigt. Alla som känner mig vet ju att jag inte direkt är någon solstråle på morgonen heller… i dag var det en bakfull Julia som fick känna på det när hon gjorde misstaget att kliva upp samtidigt som mig.
Väl framme i studion vände humöret kvickt. MorronGänget är så vansinnigt trevliga och peppade att det är omöjligt att dras med i deras privat radio–munterhet. Vi snackade flyers, after work och att de borde döpa om programmet till MorronGänget deluxe. Dessutom lobbade jag för
Oh, Baby – i like it raw som tillsammans med Sweetness känns som det bästa den här helgen har att erbjuda i klubbväg.
I eftermiddag blir det after work på Plocke–Pinn men innan dess ska jag hinna med att planera nästa veckas nöjessidor + gå på ett hemligt möte. Förresten så älskar jag att göra hemliga grejer. ”Hemlig” är det nya ”Deluxe”.
Här är radio-trion som får mig att sätta klockan på 06.30 varje fredagmorgon:
Susanne Dzamic är redaktör, glad och gillar sjalar i fina färger.
Henrik och Patric håller låda varje morgon och har alltid nån spexig tävling i bakfickan.
Väl framme i studion vände humöret kvickt. MorronGänget är så vansinnigt trevliga och peppade att det är omöjligt att dras med i deras privat radio–munterhet. Vi snackade flyers, after work och att de borde döpa om programmet till MorronGänget deluxe. Dessutom lobbade jag för
Oh, Baby – i like it raw som tillsammans med Sweetness känns som det bästa den här helgen har att erbjuda i klubbväg.
I eftermiddag blir det after work på Plocke–Pinn men innan dess ska jag hinna med att planera nästa veckas nöjessidor + gå på ett hemligt möte. Förresten så älskar jag att göra hemliga grejer. ”Hemlig” är det nya ”Deluxe”.
Här är radio-trion som får mig att sätta klockan på 06.30 varje fredagmorgon:
Susanne Dzamic är redaktör, glad och gillar sjalar i fina färger.
Henrik och Patric håller låda varje morgon och har alltid nån spexig tävling i bakfickan.
Wednesday, March 7, 2007
Bästa intervjuerna
I dag tänker jag mörka tankar om det här yrket. Men i stället för att klaga ska jag försöka muntra upp mig själv med en liten lista på de roligaste intervjuer jag har gjort.
1. Fredrik Strage. Jag har aldrig skrattat så mycket under en intervju som under de timmar jag hängde i hans lägenhet och pratade om Timmy och Skäggetorp och rollspel. Och jag har sällan varit så nöjd med en text.
2. Bill Nighy. Efter att ha förberett mig under en dag på att intervjua han som spelar Gareth i The Office (som också är med i Pirates of the Caribbean) ringde jag upp den brittiska presskvinnan och fick beskedet att det var bläckfiskfejset Bill Nighy jag skulle prata med. Jag fick 20 minuter på mig att skriva om mina frågor. Men herregud vad rolig mannen var. Varför umgås jag inte mer med torra britter?
3. Jonas Hassen Khemiri. Ok det var inte så roligt så jag skrattade oavbrutet. Men att få två timmar med en författare när man precis har läst ut hans bok och få ställa alla frågor som man undrar över då - vilken LYX! Jag måste börja göra sånt oftare.
1. Fredrik Strage. Jag har aldrig skrattat så mycket under en intervju som under de timmar jag hängde i hans lägenhet och pratade om Timmy och Skäggetorp och rollspel. Och jag har sällan varit så nöjd med en text.
2. Bill Nighy. Efter att ha förberett mig under en dag på att intervjua han som spelar Gareth i The Office (som också är med i Pirates of the Caribbean) ringde jag upp den brittiska presskvinnan och fick beskedet att det var bläckfiskfejset Bill Nighy jag skulle prata med. Jag fick 20 minuter på mig att skriva om mina frågor. Men herregud vad rolig mannen var. Varför umgås jag inte mer med torra britter?
3. Jonas Hassen Khemiri. Ok det var inte så roligt så jag skrattade oavbrutet. Men att få två timmar med en författare när man precis har läst ut hans bok och få ställa alla frågor som man undrar över då - vilken LYX! Jag måste börja göra sånt oftare.
Tuesday, March 6, 2007
Skänk en tanke åt Skurt
Mårten: Jag fyller år på samma dag som Leonardo DiCaprio!
Tara: Jag fyller år på samma dag som Skurt! Slå den om du kan!
M: Vem är Skurt?
T: Vet du inte vem Skurt är?
M: Eh...nej?
T: HERREGUD, HUR KAN DU INTE VETA VEM SKUUURT ÄR??!!
Det vandrar alltså en människa i min närhet som inte känner till Skurt. Detta stycke av svensk tv-historia, denna guldklimp till handdocka, har helt gått honom förbi och det gör mig ledsen, upprörd och besviken. Därför tänker jag tillägna resten av den här dagen åt att tänka på min favoritgroda number one.
/Tara
Monday, March 5, 2007
Scoop!
Ett bidrags-scoop uppgrävt av min duktiga kompis Rikard. Som i kväll var Rapports huvudnyhet. well done!
Four times the lyx!
Ok, nog för att 2006 var lyxens år och att vi dricker champagne till vardags och klär oss i guldfärgade trikåer. Men måste allting heta Deluxe för det? Det räcker inte med klubben Deluxe och Raw Deluxe Shit och P3: s Deluxe. Nu öppnar det nåt nytt (en butik?) som heter Deluxe. Det här leder bara till förvirring.
Någon av er får helt enkelt döpa om sig till Deleuze.
Update: det var visst fler som hade tänkt tanken. Och fler som döpt sig till Deluxe!
Update 2: Dyngan startar tävling om vem som är mest lyx. Just nu leder RDS! Well, om man är så lyxig så man inte behöver Dom P...
Någon av er får helt enkelt döpa om sig till Deleuze.
Update: det var visst fler som hade tänkt tanken. Och fler som döpt sig till Deluxe!
Update 2: Dyngan startar tävling om vem som är mest lyx. Just nu leder RDS! Well, om man är så lyxig så man inte behöver Dom P...
Samtidigt i Stockholm
Efter att ha legat i koma, eller förlåt – influensa, ett par dagar är jag ÄNTLIGEN frisk igen. Hipp hurra, det känns så vansinnigt skönt att sitta på en kontorsstol och jobba i stället för att ligga i sängen och febersvettas som en liten gårdsgris. Men som tur är har jag, trots sjukdomstillståndet, inte behövt vara helt ensam. Här är några som gjort mig sällskap de senaste dagarna:
* Oprah Winfrey
* Lejonet & Björnens italienska chokladglass
* Den kristina familjen i "Seventh Heaven" på Fyran.
* Gustav
* Jenny (eftersom jag smittade ner henne så att även hon var tvungen att stanna hemma)
* Hästmannen
Medan jag låg och jämrade mig över mina krämpor hade bryschan och hans sambo Champagnefest i Stockholm. Att döma av bildbeviset (tack, Danne!) så var det fett.
/Tara
Subscribe to:
Posts (Atom)