Om att åldras med värdighet

En vän till mig är hiphopare. När han fyllde trettio för ett tag sen insåg han att det var dags att sluta bära mjukisbyxor och jeans i storlek X-large med linningen nedanför rumpan. Han drog upp brallan och gav bort sin huvtröja. Kepsen lät han dock vara kvar ett tag till. För enligt honom finns det tydliga regler för svenska medelklassmän som honom själv. "Ingen keps efter 35, ingen huvtröja efter 30 och inga shorts efter 25."

Oavsett vad man tycker om den devisen så är det ett faktum att vissa subkulturer åldras sämre än en riktigt kass tetra med Castillo de Gredos. För oss åttiotalister som har växt upp i en värld där goth, hiphopare, indiekid och backslick har varit viktigare än några andra kategorier, är det nu dags att ställa sig frågor som: Vill jag vara en trettioårig poppojke med stretchjeans i en lönnfet mans kropp? Är det snyggt med randiga strumpbyxor på en vuxen kvinna? Borde jag klippa mig?

Just indie är en av de subkulturer som åldras sämst. Det är lätt att, som jag, ångra att man länge har odlat ett ideal som bygger på en nudeldiet och ett ljudligt NEJ! till allt vad fysisk aktivitet heter. Där män inte ska ha ansiktsbehåring eller använda något annat ord för sex än "hångla".

Det värsta tänkbara scenariot är så klart att alla slutar vårda den tillhörighet som de så ömt har byggt upp under sina ungdomsår, bara för att de fyller trettio. Det vore fantastiskt tråkigt om "vuxen" plötsligt skulle ersätta hela floran av musikaliska och identitetsmässiga avarter.

I stället vill jag råda kommande generationer att tänka efter lite extra, innan ni väljer vilket gäng ni vill leka med. Är du fjorton i dag och känner dig lockad av nyrave och stora neonfärgade t-shirtar? Fråga dig då hur fräsch den stilen kommer att kännas år 2023. Välj i stället redan från början en subkultur som jazztjej, goth eller hippie. En som kan åldras med värdighet.

Tidigare publicerad i Östgöta Correspondenten